Var och hämtade ut mina näringsdrycker på apoteket idag. Det var ingen dans på rosor direkt... Sextio flaskor var det, alltså tolv kilo som mina klena armar fick släpa på igenom snöstormen och uppför åtta trappor. Tid tog det, men visst gick det. Där fick damen i kassan för sin skeptiska blick!
Den primära anledningen till att jag hämtade ut dryckerna idag var faktiskt inte för att jag tänker börja dricka dom, kluven som jag är inför att gå i behandling. Anledningen var att jag ska träffa min läkare på ätstörningsmottagningen imorgon, och vet att hon kommer att fråga om dryckerna. Det var tänkt att jag skulle hämta ut dom för flera veckor sen, så hon förväntar sig säkert att jag redan har börjat ta dom.
Förra veckan blev jag tillsagd att kämpa hårdare, att trotsa ångesten och de sjuka tankarna. Jag var tvungen att ta i mer, sades det. Jag lovade att jag skulle försöka på riktigt den här gången. Nu känner jag mig som en bluff... Jag har knappt försökt alls. Två dagar har jag legat på ett litet kaloriöverskott. Två. Jag slösar deras tid.
Inför vägningen imorgon är jag inte speciellt nervös. Om jag har räknat rätt så har jag nog gått upp cirka 0,2 kg, och det är förändring så minimal att den inte påverkar mitt mående.
Nu ska jag laga middag bestående av en normalportion rotfruktssoppa och en macka med smör. Ska bli gott, jag är hungrig efter allt släpande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar