Jag har mått ganska bra de senaste dagarna. Kanske för att jag för första gången på länge har haft sysslor som verkligen måste uträttas, vilket innebär mindre tid åt äcklig, ätstörd tankeverksamhet.
Och så är det så härligt att få känna sig lite produktiv igen. Lite duktig.
Jag är nämligen bara nöjd med mig själv så länge jag gör saker.
Missförstå mig inte, jag har aldrig varit en sån där uppskruvad superkvinna med tusen bollar i luften, som powerwalkar sig igenom livet med ett klämkäckt leende på läpparna.
Nej, jag föredrar att hålla ett lugnt, men koncentrerat tempo. Och när jag säger "gör" så menar jag egentligen "skapar". Så länge jag skapar, alltså producerar något, så är jag okej. Då duger jag till något. Detta tankemönster gör såklart att under perioder av kreativ torka förvandlas min självbild till en öken. Jag är plötsligt övertygad om att min existens är totalt meningslös och att jag inte förtjänar att njuta - vare sig det är i form av mat, vila eller mänsklig kontakt.
Jag har en uppfattning om att jag måste göra mig förtjänt av livet. Visar jag inte självdisciplin och styrka så är innebär det att jag är lat och svag, och därmed ovärdig de mest grundläggande sakerna.
MEN MEN idag är jag glad för idag är jag duktig, så egentligen borde jag bara njuta av den känslan utan att reflektera sönder den. Japp, det ska jag göra - njuta - och det med fruktsallad och ingefärsté till en dokumentär om bedårande brittiska cheerleaderpojkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar