Tankar

Den pyttelilla viktuppgången har triggat igång massa dumma tankar. Tankar under vilka jag lyder som en rädd hund.

Det var också något som läkaren sa igår, som fick mig att känna mig stor. Eller rättare sagt: inte tillräckligt tunn.

Hon sa att anledningen till att min kropp fungerar bättre än många andras med samma "extremt låga" vikt, kan bero på att jag har en "naturligt späd" kroppsbyggnad. Jag visste inte om jag skulle ta det som en komplimang eller en snärt på ryggen. Min anorektiska hjärna tolkar det som att jag är ovanligt tjock för att ha ett så lågt BMI, att jag har massa fett kvar på kroppen och att det är därför min kropp orkar hålla igång.

Nå väl, ikväll ska jag i alla fall äta godis. Det är min heliga fredagstradition. Jag väljer min godispåse före ALLT! Spelar ingen roll vilka vilda äventyr tjejerna vill dra med mig på -- på fredagskvällen behöver jag min sockerbomb. Jag önskar att jag kunde äta det utan att kompensera för det i förväg. Men jag är verkligen inte där ännu.