Nästa vecka..

Igår var jag hos min sjuksköterska för antagligen sista gången på länge. Buhuhu. När man väl hittar en vårdperson som man faktiskt helt genuint TYCKER OM, är det såklart dags att slussas vidare.
Story of my life, typ.

Mitt blodtryck har sjunkit en del sen sist. Fast oroväckande lågt var det inte, bara lågt för att vara jag (90/60 tror jag det var) - mitt hjärta verkar annars klara sig ganska bra under omständigheterna!

Vikten hade också sjunkit några decimaler.
Jag gjorde segerdans och bitchslappade mig själv på samma gång.

Sen jag påbörjade min behandling i öppenvården har jag gått ner nästan tre kilo. Jag antar att det är av den anledningen som jag står först i kö på inläggningslistan.

På ett sätt känner jag mig lite ovärdig en plats på en slutna avdelningen. Jag tänker på alla benrangel som är bra mycket sjukare än mig, men som trots det inte får den vård som de behöver. Jag är ju faktiskt inte SÅ illa däran. Och därför skäms jag, därför känner jag mig som en bluff. Anorexijaget är livrädd för att vara den fetaste på avdelningen. Livrädd för att vara hon som inte har piskat sig själv tillräckligt hårt - hon som inte kan, hon som inte duger.

På måndag ska de ringa från avdelningen och tala om vilken dag i kommande vecka som jag ska läggas in.

Jag är scared shitless.