söndag 11 mars 2012
Sista dagen i frihet/fångenskap
Idag ligger ångesten över mig som ett mörkt, kvävande täcke. Det domnar välbekant i fingrar och ben. Jag hoppas att det är min kropp som är mör efter gårdagens vindrickande, och inte en annalkande panikångestattack.
Jag borde packa inför morgondagen. Inför kommande veckor och månader innanför avdelningens väggar.
Jag orkar inte. Jag vill bara äta godis och sova och vakna upp och vara mig själv igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
det absolut viktigaste; BACKA INTE, GE INTE UPP, AVBRYT FÖR ALLTING I VÄRLDEN INTE. hur jobbigt det än må vara att vara instängd, så glöm inte bort att det enbart blir ännu jobbigare av att avbryta och fortsätta med icke-livet du hade innan. var det möjligt skulle jag posta ett brev med kämparglöd och peppkramar, men eftersom att det inte det går annat än rent symboliskt så får det duga med några här istället; KÄMPARKRAMAR luffarvän (förresten skrattade jag gott åt din dröm; så oerhört talande visserligen, men ändock fruktansvärt sött att jag, utav alla personer, var med i den). önskar dig all lycka till, verkligen, och finns här om du skulle behöva någon att spy lite galla över/få pepptalt ifrån <3
SvaraRadera