Elden i ögat

Jag har så mycket stöd runt omkring mig. Så många fina vänner. En fruktansvärt varm familj. Jag börjar inse att folk faktiskt bryr sig om mig. Att de tycker om mig för den jag är. Jag känner mig älskad, för första gången på väldigt länge.

Och jag är fast besluten att klara av det här. Jag ska bli frisk. Jag ska lämna det här torra, flagnande skalet bakom mig, och födas på nytt – len och skär som en bebis, med elden i ögat och världen framför mina fötter.

Nedräkningen har börjat. Två dagar kvar, sen börjar striden.